Jag är egentligen från början hästtjej. Under hela min uppväxt har jag haft en häst som enda önskan på mina önskelistor, inget annat. Då jag var 14 år gick ändå min högsta önskan i uppfyllelse. Samtidigt fick min syster en hund för det hade hon önskat sig, detta var 1981. Ja ni kan ju gissa vad det var för typ av hund, jovisst en cairn. Det var en liten röd kille från kennel Snorrehus om jag inte minns fel. Han hängde med i stallet och njöt i fulla drag av alla ridturer i skog och mark. Det var han som sprang före och visade vägen. Märk väl, denna hund var ju inte min så när jag som tjugoåring skulle flytta hemifrån ville jag naturligtvis ha min egen hund. Jag köpte då en tik från en liten uppfödare i Eskilstuna. Tiken var efter Gigolos Gladstone och Raskens Run for Fun. Som liten var hon lovande men efter att ha bytt tänder så fick hon underbett så det var ju inte att tänka på att ställa ut henne.
Jag är i grunden en tävlingsmänniska och tycker det är roligt att sätta upp mål. Hästarna, det blev flera, har jag tävlat med i både terräng, dressyr och hoppning. Jag ville naturligtvis ha hund både som sällskap och att tävla med. Jag köpte då 1990 en mörk förtjusande tik från Katarina Köhler, Kennel Gigolos. Hon var efter Katarinas inköpta hane Ch Sarimont Simon Templar, han har vunnit otroligt mycket och har fantastiskt många bra hundar efter sig, och Katarinas egen uppfödning Gigolos Miss Gettie. Min lilla tik Gigolos Göppa Göppa vann en hel del på utställning, ca 10 CK, och många 2:a placeringar i segrarklass och bästa tikklass, dock lyckades vi aldrig ta något Cert även om det var nära många gånger.
Jaha, min uppfödarkarriär höll därmed på att ta slut innan den ens hade börjat för jag hade ju ställt höga krav på den tik som jag skulle avla på. Ja, hon skulle vara champion innan hon skulle användas i avel. Det var tur att jag släppte lite på mina krav, hon var ju mer än väl meriterad, och jag valde ut en hane i samråd med Katarina, jag minns att även Elisabeth Reuterswärd, kennel Ess-O-Ess var inkopplad i detta ärende. Jag började samtidigt fundera på vilket kennelnamn jag skulle välja, det blev Magnum (stor) Opus (verk). I varje kull föds ju ett antal storverk.
Min familj består av Fredrik min man och våra två barn . Vi bor i villa i Österskär 3 mil norr om Stockholm. Runt oss finns ett nätverk av personer som hjälper oss vid behov bland annat mina föräldrar. Min mamma äger 2 st Dvärgschnauzer S/s. Hon brukar skämtsamt klaga då hon passar mina hundar att det är jobbigt att sova med 5 hundar samtidigt i sängen. Förra året fick vi tillökning i familjen nämligen en liten ponny som heter Appache. Det är barnen som har tjatat och jag ska väl vara ärlig, jag tycker också det är jätte kul!
Hemma hos oss bor min fantastiska underbara Galanta och hennes dotter Sally. Vår härliga avelshane Kramer's Geronimo finns just nu i norge hos sin uppfödare. Lilla Mynta bor hos en fodervärd.
Trimning
Då jag började att trimma 1989 var det strippning 2 gånger per år som gällde. Man tog i princip bort varenda hårstrå på hunden och endast ullen blev kvar. Ni kan ju tänka er hur det kändes för hunden både under trimningen och efter, då hunden skulle "gå" på stan och alla frågade om det möjligen var en katt! Detta har gjort att jag under åren mer har gått över till att plocka hundarna flera gånger per år och på så sätt ha flera lager päls och jobba med. Det gör att man har sin hund i päls hela året och hunden känner sig "fin" hela tiden.
En cairnterrier tycker jag är den perfekta hunden i det moderna samhället. Man kan ta med sin hund i knäet på flyget, bussen mm. De är lagom stora för att ha i en lägenhet eller hus och ändå hänger dom gladeligen med på en dagstur i skogen. Det är en tuff liten hund. Se till att jobba med era hundar, det tycker dom är härligt. Jag vet att det är fler uppfödare som efterlyser mer "utspätt" blod inom våra cairn linjer. Svenska Kennelklubben rekommenderar bla att inte para närmare än kusiner. Själv försöker jag att hålla låga inavelsgrader på mina hundar. Genetiker rekommenderar att inte ha högre än 6%. Med för hög inavelsgrad ger det bla små kullar, dålig fertilitet, sjukdomar av olika slag och dåliga temperament.
Jag vet att våra svenska cairn är av mycket hög klass och att dom har varit det i många år. Låt oss jobba vidare med det.
Jag vill med Kennel Magnum Opus önska alla som jag känner ett riktigt Gott Cairnterrier år!!